Bara i Amerika

Igår var Maken och jag på golfturneringen Byron Nelson och tittade. Det har vi gjort varje år och vi brukar följa någon av de svenska golfarna. I år var det bara Jesper Parnevik som gick vidare till finaldagen och tyvärr var det inte en av hans bästa dagar.

Det är alltid jättevarmt där och i år fick jag för mig att köpa en ny klänning bara för att ha något riktigt svalt att ta på mig. Maken och jag var på shoppingcentrat dagen innan och i den första affärens fönster fick vi båda syn på en klänning som vi tyckte var trevlig. Kanske lite för färgglad för att vara min stil (gul och grön - kommer jag att gilla det?) och inte ett sådant material som jag normalt brukar köpa (lite sliskig - den kanske kommer att kännas hemsk!). Men den såg ganska häftig ut bakifrån så jag provade den och den passade perfekt, priset var helt OK, men vi vandrade vidare och tittade i ett otal andra affärer. Ingenting föll mig i smaken så det var bara att gå tillbaka och köpa den gul/gröna klänningen.

Väl ute på golfturneringen, där vi för övrigt bara stannade i fyra timmar eftersom det blev ganska blött efter en häftig regnskur, så kom det upp tre vilt främmande människor och kommenterade på hur snygg dom tyckte att min klänning var. Ytterligare en hörde jag kommentera bakom ryggen på mig. I Amerika händer det alltsom oftast att folk kommenterar något dom tycker är snyggt, kläder, håret eller något annat. Det skulle aldrig hända i Sverige.


(Klicka på bilden så ser ni bättre, fast den inte är helt skarp.)