Homecoming och Mums

Inte MUMs-fili-baba utan KrystanteMUM.

Förra helgen var det dags för Homecoming på vår skola.
Homecoming festligheter hålls varje år på de flesta High Schools och även en del college och Universitet. Gamla elever "kommer hem" och deltar i firandet. I paraden genom staden är skolans klubbar representerade. På kvällen är det dags för fotbollsmatch och kvällen därpå hålls en stor dans. Om man är involverad i många klubbar och kommitter och är känd av större delen av skolan kan hända att man röstas fram till Homecoming King eller Queen av kamraterna.

En viktig del av Homecoming firandet är "the Mum".
Mum kan närmast beskrivas som en medaljlikanande dekoration som flickorna bär. Den består oftast av en konstgjord Krysantemum i mitten av "medaljen", ibland med skolans mascot instucken mitt i och många,långa band och bjällror eller annat tingel-tangel hängande från den. Pojkarna bär en liknande, fast mindre variant i ett resårband "garter" (strumpeband) runt armen. Somliga flickor bär en Mum som dom nästan snubblar över eller som får dem att falla framåt p.g.a. övervikt. Ibland släpar dom dessutom runt på mer än en Mum. Man ger tjejen eller killen som man skall gå med på dansen en Mum att bära under dagen. I vårt fall gav Band-medlemmarna en Mum till sin band-syster eller bror. Man kan också få en av sin bästis eller göra en själv för att inte riskera att vara utan. Så en del tjejer är minst sagt väldekorerade.

Det är faktiskt ganska kul att tillverka en Mum. Annars kan man välja att köpa dem för många dollar (ca $50).

Titta på bilderna från fotbolls-matchen i förra inlägget så ser ni ett exemplar runt sonens arm och några andra hängande vid trummorna.

I väntan på 16 åring körande en stor Lincoln mitt i natten.

Här sitter jag klockan 22:50 och väntar på att sonen skall komma hem från en fotbollsmatch där han har spelat. Inte fotboll, alltså, utan mellophone i Bandet.
















Den största anledningen att besöka en fotbolls-match för vår skola är just Bandet. Dom här bilderna tog jag förra fredagen då det var Homecoming game.



Homecoming förtjänar nog en förklaring i ett eget inlägg. Det kan jag kanske skriva om i morgon.


P.S. Han kör bara från sin skola och hem så han hittar nog i mörkret, men jag väntar nog uppe trots allt.

Fabian från Jonstorp

I går kväll var vi och tittade på säsongens första hockey match. Det var visserligen egentligen bara en försäsongs match, så resultatet räknas inte. Och tur var väl det, Dallas Stars förlorade med 2-4 mot Colorado Avalanche. Det var väl ingen höjdar-match, men man fick se en del av de nya spelarna. Speciellt nyfiken var jag på Fabian Brunnström från Jonstorp i Skåne. Han fick spela mycket och hade två assist, och jag är nöjd med vad jag såg.
Dottern har för övrigt börjat "jobba" (halvt års PRAO) för Dallas Stars så detta var hennes första matchdag.

Lycka till i fortsättningen, Fabian!

Myror

I Texas finns det också myror. Det ar inga flitiga myror som drar sitt strå till stacken på södersidan av träden som dem man ser i Sverige.

Våra myror ar aggresiva odjur som bor under jorden och i små högar i gräsmattan eller rabatten och attackerar nar man råkar trampa i deras bo eller drar upp nagot ogräs nära deras bostad.

Allting i Texas ar inte stort. Dom här myrorna, "Fire ants" ar faktiskt valdigt små (ca 2 mm), men det verkar inte bekymra dem det minsta.
Jag läste på internet att till skillnad från andra myror som biter och sedan sprutar syra på såret så biter sig dessa Fire ants fast endast för att hålla sig kvar medan dom injicerar sitt byte med gift. Resultatet blir små röda prickar som snart svullnar upp till en pytteliten vit förhöjning. Det kliar otroligt mycket, men försvinner efter några dagar. Dom sägs kunna vara dödliga for känsliga personer.

Det ar tur att jag inte ar känslig. Vi har Fire Ants i var trädgard och i helgen gick jag till motattack.

Så här känner ni igen mig på gatorna.

Till er som inte känner mig.

På begäran kommer här lite mer information om vem jag är för er som inte känner mig. Som ni har sett är jag skåning eller halvdansk. Mor kommer från Skåne och Far från Danmark. Under jultid är jag alldeles extra dansk och saknar Farmor och Farfar otroligt mycket.

Jag har bott i Malmö i nästan hela mitt liv. Min make är amerikan och vi träffades i Danmark. Vi hade ett förhållande på distans under flera år, med undantag av ca. 8 månader då jag bodde hos honom i Alexandria, Va. Efter vårt bröllop flyttade han till Malmö och vi bodde där i många år. När barnen var små flyttade vi ut till en gård utanför Staffanstorp. När min make begav sig till Texas för att leta jobb bodde vi återigen på olika sidor av Atlanten under två år innan jag fick lov att flytta dit. Det lustiga(!?) med det var att jag inte kunde få uppehållstillstånd förrän han hade deklarerat ett antal gånger och bevisat att han kunde förrörja mig. Däremot skulle han kunna ta med barnen, som har dubbelt medborgarskap, och även en svensk au-pair-flicka som skulle kunna ta hand om dem medan han jobbade. Men inte mig! Resultatet blev att jag och barnen flyttade hit sommaren 2001 och jag missade precis de goda tiderna på arbetsmarknaden. Däremot kom vi lagom till att få uppleva 9/11 på ”nära” håll. Det tog tre år innan jag fick jobb, men det var nog ganska bra för barnens del. Skolorna förlitar sig på att mammorna har tid att ställa upp på alla möjliga sätt. Dessutom kunde jag och barnen tillbringa många veckor i Sverige under sommaren. Vi har en katt som bor kvar på gården i Staffanstorp. Vi besöker henne varje år och hon kommer fortfarande när vi ropar. Ibland måste vi köra dit mer än en gång innan hon hör oss om hon är ute på fälten. Det värsta med att jobba här är att man har så lite semester, så numera blir det bara 3 veckor i Sverige.

Internet har varit en stor hjälp. Vi skaffade en dator till Mor och Far och på så sätt kan vi lätt hålla kontakten. Mor och jag chattar också. Ibland dyker hon upp vid 15-tiden när jag sitter och jobbar och det är nästan som att prata på riktigt. Dessutom är det ju otroligt billigt att ringa från Sverige, så vi pratas vid varje helg. Det är inte alls som då Kristina utvandrade.
En annan favorit är IKEA. IKEA kom först när vi hade bott här i två år och gissa om vi blev glada. Där kan jag köpa svensk mat och godis. Visserligen finns det en Skandinavisk affär här med mindre utbud vad det gäller mat och högre priser men dessutom mycket andra saker som adventsljus, servetter, muggar och en hel del souvenirer.

1990-09-17

For 18 år sedan stod jag och tittade ut från ett fönster ner över Pildammsparken.
Det var en typisk grå höstmorgon. Bilarna körde genom regnet, en del individer vandrade raskt och målmedvetet längs dammarna. Allting såg ut som vanligt. Malmöborna skyndade till jobbet.
Denna morgon var jag inte en del av dem, jag tillhörde inte världen därute. Och dom andra, tänk, dom hade ingen aning om att världen inte längre var densamma. Det fanns en ny människa, min lilla Anna.

Ike - stormen som försvann

I fredags kväll förberedde vi oss på att möta Ike.
Ike skulle vara värre än andra orkaner och nå ända upp till oss i Dallas.
Vi införskaffade batterier, tömde trädgården på lösa föremål och plockade undan saker från fönsterkarmarna. Djuren fick sova i våra sovrum så att inget skulle hända med dem om fönsterna blåste in. Vi väntade med spänning.
Allt vi såg av Ike var en dags regn och lite vind i träden. Stormarna vi har haft har varit mycket värre än det. Som t.ex. när stora delar av vårt träd hamnade på grannens tak.
Fast hela den här veckan skall det vara under 32 grader Celsius. Kanske kan vi tacka Ike för det.

Jag har en blogg

Det här är min blogg.
Jag vet inte riktigt vad den kommer att innehålla, men jag tänkte göra ett försök.
Jag blev så inspirerad när jag började läsa vad Anna, en utlandssvensk i Amerika hade att skriva i sin blogg. Hon upptäcker och skriver om alla de saker som man som invandrare stöter på och förundras över och vad man saknar hemifrån.
Efter 7 år i USA har jag inte lika mycket att skriva om, men läser med igenkännade vad Anna skriver.

Annas blogg kan jag varmt rekommendera andra att läsa http://annasweden.blogspot.com.