Till er som inte känner mig.

På begäran kommer här lite mer information om vem jag är för er som inte känner mig. Som ni har sett är jag skåning eller halvdansk. Mor kommer från Skåne och Far från Danmark. Under jultid är jag alldeles extra dansk och saknar Farmor och Farfar otroligt mycket.

Jag har bott i Malmö i nästan hela mitt liv. Min make är amerikan och vi träffades i Danmark. Vi hade ett förhållande på distans under flera år, med undantag av ca. 8 månader då jag bodde hos honom i Alexandria, Va. Efter vårt bröllop flyttade han till Malmö och vi bodde där i många år. När barnen var små flyttade vi ut till en gård utanför Staffanstorp. När min make begav sig till Texas för att leta jobb bodde vi återigen på olika sidor av Atlanten under två år innan jag fick lov att flytta dit. Det lustiga(!?) med det var att jag inte kunde få uppehållstillstånd förrän han hade deklarerat ett antal gånger och bevisat att han kunde förrörja mig. Däremot skulle han kunna ta med barnen, som har dubbelt medborgarskap, och även en svensk au-pair-flicka som skulle kunna ta hand om dem medan han jobbade. Men inte mig! Resultatet blev att jag och barnen flyttade hit sommaren 2001 och jag missade precis de goda tiderna på arbetsmarknaden. Däremot kom vi lagom till att få uppleva 9/11 på ”nära” håll. Det tog tre år innan jag fick jobb, men det var nog ganska bra för barnens del. Skolorna förlitar sig på att mammorna har tid att ställa upp på alla möjliga sätt. Dessutom kunde jag och barnen tillbringa många veckor i Sverige under sommaren. Vi har en katt som bor kvar på gården i Staffanstorp. Vi besöker henne varje år och hon kommer fortfarande när vi ropar. Ibland måste vi köra dit mer än en gång innan hon hör oss om hon är ute på fälten. Det värsta med att jobba här är att man har så lite semester, så numera blir det bara 3 veckor i Sverige.

Internet har varit en stor hjälp. Vi skaffade en dator till Mor och Far och på så sätt kan vi lätt hålla kontakten. Mor och jag chattar också. Ibland dyker hon upp vid 15-tiden när jag sitter och jobbar och det är nästan som att prata på riktigt. Dessutom är det ju otroligt billigt att ringa från Sverige, så vi pratas vid varje helg. Det är inte alls som då Kristina utvandrade.
En annan favorit är IKEA. IKEA kom först när vi hade bott här i två år och gissa om vi blev glada. Där kan jag köpa svensk mat och godis. Visserligen finns det en Skandinavisk affär här med mindre utbud vad det gäller mat och högre priser men dessutom mycket andra saker som adventsljus, servetter, muggar och en hel del souvenirer.