Oj då, vad är klockan?

Jag vaknade som vanligt i morse,
tryckte på väckarklockan för att få ligga en liten stund till.
Emily låg snällt bredvid utan att försöka att få mig att gå upp
och ge henne skinka.

Efter en stund borde klockan ringa igen.
Det gjorde den inte.
Jag tittade och såg att jag borde gått upp för så där en tio minuter sedan.
När jag hade fixat kaffet gick jag in och väckte Sonen.

Plötsligt ropade han "Klockan är tjugo i åtta!",
tysklärarinnan skickade ett SMS och undrade var jag är."

Oj då, är klockan tjugo i åtta, inte tjugo i sju?
Var tog den timmen vägen.
Jag måste ha sovit en hel timme längre i morse.

Plötsligt fick vi alla bråttom,
men skönt var det att få sova länge.